Alla inlägg under oktober 2009

Av Victoria - 31 oktober 2009 18:41

En lugn dag, vi tog en lång promenad med Bella och sedan såg vi ett intressant program från en skogskyrkogård där dom som arbetade där berättade varför dom var där och hur det var att arbeta där.


Vi hade en enkel middag i dag. Stekt korv potatis, brun sås och brunkål. Efterrätt blev det också.


Nu i kväll är det lite råkallt och jag är ganska trött så det blir nog en tidig kväll.

Kanske lägger mig o läser färdigt en deckare som är lite dryg och småtråkig. 

Min älskade Gammelsmurf diskade i dag och låter mig använda hans bärbara dator då min (hans gamla) är hos Marcus för att han skall se om han kan få den att starta. Suck! 

Annars får jag väl skaffa en ny, det är bara själva "lådan" med hårddisk o sånt där i som jag behöver och den behöver inte ens vara så avancerad för mina behov så det kan väl inte kosta så mycket. 


Nu känns det att det är höst i alla fall. 

Av Victoria - 29 oktober 2009 18:21

I går var mammas begravning, i samma kyrka som hon döptes, konfirmerades och gifte sig i.

Däremot var det inte samma präst. Fniss.

Det var en jättegullig tjej som heter Ann-Louise Trulsson.

Mamma ville ha Country Rhodes take me home med John Denver spelad och det fick hon också.

Vi var bara åtta personer och det var lagom.

Vi gick till församlingshemmet och åt landgång och tårta och pratade lite minnen.

I dag fick jag svar från doktorn, mitt huvud var helt normal. I alla fall insidan.

Min älskade Gammnelsmurf ringde mig och sa att brevet kommit så jag bad honom öppna och läsa. Han skickade sms och sa att jag var normal. Glad

När jag kom hem hade han lagat bruna bönor och köttbullar och ändå hann han hämta mig uppe vid stora vägen när jag kommit med bussen. Han är en ängel.

Av Victoria - 26 oktober 2009 19:57

Vi var på Lions i lördags. Farligt att gå dit. Vi gjorde ett par jättebra fynd.

Under vår diskbänk är det inga skåp pga att det är ett handikappanpassat kök. Vi hittade ett bra skåp med 2 hyllor och det är brett och rejält. Nu kan vi ha lite köksgrejor där och bla katt och hundskålar som fick stå på köksbänken innan. 2 vuxna personer som flyttar i hop har ju båda en massa grejor som båda vill ha. Speciellt när man är i vår ålder och båda har lika svårt att slänga bort eller göra sig av med saker.


Vi hittade också en jättestor skrivbordsskiva. Förr hade vi ett gammalt köksbord och satt på var sin sida med våra datorer, nu har vi bättre plats och kan sitta bekvämt båda två. Innan hade jag inte plats ens för en liten kaffemugg. Det är lättare att hålla rent om man har mera plats. såvida man inte belamra dom nu fria utorna med ännumera papper och böcker.


Min älskade sambo går ju i skola nu och han behöver ju verkligen utrymma. man kan inte begära att han skall plocka undan så fort han är klar med sina arbeten.

så i kväll satte vi i gång och inom en timme var allt klart. Det var bra att vi gjorde detta för det behövdes verkligen både dammas och dammsugas.

Nu ser det mycket trevligare ut.

Han är inte dum min gubbe.

Av Victoria - 23 oktober 2009 19:16

Var och fick skallen röntgad i dag med datatomografi och kontrast. Gick jättebra, mådde inte illa alls denna gången.

1977 röntgade jag njurarna med kontrast och blev jättedålig av medlet så jag var lite skraj, men som den unga sköterskan vänligt påpekade så var det några år sedan och utvecklingen har gått framåt. Ähum! (1977 var hon nog inte ens född)

Resultatet får vi jag veta från min doktor, men dom såg så vänliga och glada ut så det gick nog bra.

Sedan åkte jag in till Domus och tog en liten fika (skinkmacka och kaffe) och sedan beväpnad med intyg och papper från en massa instanser gick jag till banken och bad om ett utdrag från min mammas kontoställning. Ha ha ha, det kunde dom inte göra för hon har Swedbank och dessutom i Karlskrona så det blev tji.

Begravningen är på onsdag förmiddag så vi går till banken där när vi ändå är i Karlskrona.

Skönt att dom är så noga, men i bland är dom lite väl krångliga. Eller?


Därefter gick jag i några affärer och njöt lite av att titta på kläder. Varför är allt så urringat numera? Jag vill inte visa min byst för alla människor.

Dessutom är det faktiskt snart vinter och då brukar jag frysa.

jag fattar inte vad det skall vara för vits med att ha så stora urringningar och sedan stora halsdukar virade flera varv om halsen.

Även i BIB serierna och Generous eller hur det stavas, ni vet kläder för oss fullvuxna eller vi som är traditionellt byggda som någon sa i en bok jag läste. (Damernas detektivbyrå,tror jag den hette) Alltså även i stora storlekar har dom väldigt djupa urringningar i tunikor som för övrigt är snygga och som kunde tänka sig att bära, men vem vill visa upp en byst  som kräver DD i kupstorlek. Inte en traditionellt byggd gråhårig kvinna i mogen ålder. (ok övermogen då)


Hittade däremot ett par kalasbyxor, eller tights som det ju heter numera, (varför skall dom byta namn på allting) till mitt lilla söta barnbarn.

jag avskyr när dom har byxor och sockar på såna små på vintern för det blir alltid ett naket parti vid vristen och underbenet. Jättemysigt när det är riktit kallt.

Suck! Nu låter jag som en riktig farmor eller hur. Nästan som min svärmor, hon hade rätt i mycket faktiskt, men man begrep inte att uppskatta det då och ta till sig all kunskap hon hade samlat på sig under årens lopp. Hon hade ju gått igenom allt det som vi gick igenom då, ni vet det där med barn, hem och ekonomi.


Efter butiksrundan gick jag till Domus igen för jag var i behov att låna deras damrum eller puderrum som min älskade dotter kallade det när hon tyckte det var skämmsigt att säga toaletten. Var lite törstig så det blev en kaffe med kaka för 20 kr också. Ja!!! Det står ju att toaletten, upps förlåt puderrummet i första hand är till för restaurangens gäster.

Sedan gick jag ner till stationen och mötte min älskade Gammelsmurf som kom från skolan.

Jag älskar faktiskt den mannen.
Han såg så mysig ut där han kom med väskan hängande på axeln och ett stort léende.

Hans klasskompis Gunnar var med också, dom såg båda ut som om dom såg fram emot helgen. Det har varit tufft nu hela året med läxor och grupparbeten. Mycket får dom ju söka redan på själva och plocka ut fakta osv. Tack o lov för internet så dom slipper springa på biblioteket.

I morgon är det i alla fall sovmorgon. SKÖÖÖÖNT!!!!





Av Victoria - 22 oktober 2009 08:38

Mulet och lite regn.

Jag vaknade redan 0730 vilket var olikt mig. När min älskade Gammelsmurf o jag ätit frukost och han kört vid ca kvart i 6 på morgonen brukar jag o Bella lägga oss och då vaknar vi i regel inte förrän 0830. Så det har varit en skön morgon i dag, har redan druckit kaffe och hinner skriva en blogg. Har skickat iväg en betalning till Vartofta garn där jag beställt "några"nystan garn. Håller ju på med mormorsrutor i lila,vitt och svart. Att handarbeta är bra terapi, det rensar hjärnan på något sätt. Det lugnar och man kan låta tankarna gå som dom vill. En del säger att dom känner så när dom joggar eller håller på med något annat som dom gillar.

När jag är ute o går med hunden känner jag samma sak. Nu är jag och hunden inte särskilt mycket för att gå långa promenader vilket är tråkigt. Skulle behövt en stor dobermann som värkligen tvingade ut oss, men om jag känner mig själv rätt så hade den också blivit lika lat.

Jag skall nog inte skaffa flera hundar, är definitivt inte bra på att fostra hundar. Konstigt att mina barn blev så bra som dom blev.

Enligt alla böcker man läste om barnuppfostran och hunduppfostran och alla tv program jag sett om hur barn och hundar skall fostrat så borde min Gustav blivit ett riktigt monster och barnen riktiga vildar.

Enligt hundboken om hur man uppfostrar sin valp skulle valpen ha en bestämd sovplats  och en bestämd matplats. Jo då det hade ju Gustav, han sov alltid bakom min rygg i min säng och åt gjorde han på kökssoffan bredvid mig.

Det var kanske inte riktigt så dom menade i hundboken, men bestämd plats var det och det var han själv som bestämde var han skulle äta o sova.

Jag smälte ju när jag såg dom stora bruna bedjande ögonen.

När han sedan kom hit till Gammelsmurfen och såg hur hans hundar levde och att dom åt på golvet så började han bete sig allt mer som dom, men sov fortfarande till sista natten han levde bakom min rygg.


Enligt mediet min äldste son känner skall min mamma ha kommit över till andra sidan och hennes familj hade tagit emot henne. Resan var omtumlande för henne och det tog tid för henne att finna sig till rätta. Jo det kan jag nog tänka mig för min mamma trodde inte på ett liv efter detta. Hon var övertygad om att när man dog var allt slut. medan jag nog alltid trott på en fortsättning. Hon var ganska irriterad på mig och min tro i bland, men samtidigt tror jag hon att hon innerst inne visste att det fanns en Gud och något mer efter detta livet.

Jag önskar att mediet har rätt och att hon verkligen är där med sin familj. Sina syskon och föräldrar.



Av Victoria - 17 oktober 2009 17:53

Vi körde innan 9 i dag till Nättraby och mormors lägenhet. Min kusin Ulf och hans särbo samt deras lille son Erik kom dit också. Ulf putsade alla fönster och Krister o jag packade. Barnen kom sedan och hjälpte till. Kalle körde flera lass grejer till deras lägenheter och vi hade bilen full när vi körde hem.

Vi städade ur alla skåp och ställde massor av grejor o möbler som kupan får hämta nästa vecka.

Flera säckar med sånt som skulle kastas bar vi bort till soprummet.

Nu är vi hemma och Bella som var med tycker det är jätteskönt att komma hem. Hon fick ju sitta i mitt knä på hemvägen och det var ju inte roligt.

När vi kom dit knöt det sig lite i magen och jag kände att detta vill jag inte, men det gick bra sedan. Min älskade Gammelsmurf satte i gång mig så det gick bra.

Nu skall jag bara ta det lugnt i kväll och i morgon skall vi gå igenom kassar och kartonger.

På ca 4 timmar tömdes och splittrades min mammas hem. Det var inte alls den känslan när man kom dit som det brukar vara när man kom.

Hennes säng stod där tom och ingen radio stod på vilket det alltid gjorde, det eller en talbok.

När vi öppnade garderoberna luktade det mamma, tvål och parfym.

En dag skall mina barn ta och reda upp bland mina saker och dela på dom.

Sånt är livet.




Av Victoria - 14 oktober 2009 18:57

I dag gick den sista av Sven Victor och Lilly Anderssons barn ur tiden.

Min mamma, Gun Gertrud Björk född Andersson.

Föddes i Karlskrona och efter att flyttat några gånger mellan Malmö och Karlskrona och ett litet mellanhopp i Ronneby och Småland så tog hon ett rejält kliv och flyttade till Madeira där hon bodde rätt länge. Sedan kom hon tillbaka till

Karlskrona när hon blev gammal och blind och lungorna inte längre ville fungera.

Hon var alltid glad och tyckte inte om folk som var sura eller gnälliga. Själv beklagade hon sig aldrig eller erkände att hon hade ont. Kunde gå o jobba med lunginflammation och det skulle vara bra mycket om hon gick till doktorn.

Hon drog sig inte för något, var alltid pigg på allt och när det kom folk hem till henne så släppte hon allt och satte sig att prata med dom över kaffe och kakor eller goda bredda specialmackor.

Människor tyckte alltid att min mamma var så glad och skojfrisk. Hon var väldigt intelligent och en hejare på att lösa korsord. Människor kännde sig alltid välkomna hos henne och många tyckte om att diskutera politik och annat med henne. Hon hängde med i allt. Idrott och speciellt fotboll och ishockey var hennes passion. Stackars den som störde henne i en match. Hon hade ett jäkla humör.

Mina kusiner avgudade min mamma, dom var lite avundsjuka för att min mamma var så rolig och snäll.

Lite svårt att leva upp till detta.

Jag var lite av en besvikelse, tjock, lång, klumpig, tråkig, gnällig, alltid sjuk och dessutom inte alls så där trevlig och rolig.

Min mamma var i alla fall min mamma. Den enda jag hade faktiskt. Jo så min mormor och

mina mostrar. Det var mina kvinliga förebilder. Min moster Signe var ordentlig, ekonomisk och renlig. Moster Maj-Britt var glad och sprallig, gjorde goda mackor och var alltid söt, vårdad och fin.

Min mamma var lite av allt, fast ordentlig blev hon på gamla dagar när synen försvann. Förr hade hon inte tid att vara ordentlig för att det fanns så mycket annat kul att göra.

Hon broderade väldigt mycket, tavlor och dukar. Förr stickade hon också massor av kliiga och stickiga spetsjumprar som varken jag eller min dotter ville ha på oss.

När jag väl fattat vad som hänt så kommer det nog att kännas tungt.

Jag är ju föräldralös nu!!!


Av Victoria - 12 oktober 2009 19:08

Det finns massor att göra på mitt "jobb". Dom får kalla in extra som hjälper till i bland, och jag skulle kunna jobba heltid och övertid så mycket är det som skall göras. Trots detta kan dom inte anställa mig trots att jag får lönebidrag. Är det inte konstigt?

Många av dom som är där har handikapp och klarar inte av allt som skall göras där, som till exempel att skriva logglistor och att skriva kuvert och scanna in bilder. För många går det väldigt långsamt också. Flera tusen bilder skall skrivas logglistor på och sedan skall dom scanas in. Massor av glasplåtar skall rengöras och läggas i nya kuvert som skall skrivas nya nummer o namn på. Det är jättemycket säger chefen som skall göras.

Dom vill hellre ha såna som mig som bara kommer några veckor till några månader och inte kostar dom ett öre.

Nu har jag lärt mig jobbet och trivs, jag skulle vilja vara där. Dom skulle ju inte behöva betala så mycket för mig, men det lilla som dom får betala är tydligen för mycket. Dom kunde ju ta 6 månader i taget, men det går inte heller.

Det är lite orättvist tycker jag.

2 av mina chefer vill ha mig där, men högsta chefen är ju den som bestämmer.

Jag blir så deppig, vill inte ut på något nytt ställe, är feg, på det nya stället kanske dom inte alls är lika mysiga och trevliga.

Skapa flashcards