Skall för ordningens skull börja med vad som hände i går för 30 år sedan. Jag var då 26 år och väntade mitt första barn.

Tror det var söndag då och min dåvarande make (barnens far) och jag åkte till hans stuga. Solen sken och vi satt ute och drack kaffe. Det var mycket löv och grenar och sådant på gräsetmattorna. Jag fick plötsligt akut behov av att vara duktig. Jag räfsade och plockade grenar och höll på. Det var ju 1 vecka kvar till förlossningen och dessutom sa alla att första gången kan man gå över både en och två veckor.

Nästa dags morgon vaknade jag av lite magknip och gick på toa några gånger och sedan var jag plötsligt pigg och satte mig att virka på en duk i tv rummet. Efter nån timme kände jag ett mönster i dom dom "magknipen" Dom återkom med 6 minuters mellanrum. GJorde inte särskilt ont, bara så där så man kände det.

Jag sa till min man som vaknade och skulle till jobbet att han kunde nog lika väl stanna hemma om han ville följa med till förlossningen. Under dagen skulle det nog komma i gång ordentligt trodde jag.

Han som till skillnad från mig läst igenom boken vi fått från mödravården frågade hur långt det var mellan sammandragningarna. Va? fråga jag dumt. Det kniper lite ca var 6 minut. Hm sa han och så fick jag lov att ringa till förlossningen för säkerhets skull. Dom tyckte jag skulle göra mig klar och åka in. Dumskallar tänkte jag. Det gör ju inte ont ens.

Min man fick helt plötsligt spelet, det skulle packas och planeras och jag skulle skynda mig!!!! Va! tat lugnt sa jag, det är gott om tid.

Har man som jag haft vansinnig mensvärk sedan jag var 13 år, så ont att jag spytt och svimmat då var dessa sammandragningar inte något att oroa sig för. Det var ju löjligt ju.

När vi skulle köra så tyckte jag att det var så fint väder att vi kunde köra en sväng genom stan och längs med kajen. MIn man titta på mig o sa att du är ju inte klok! NU skal vi till bb.

Så kom vi dit, det var det gamla bb då, inte så fint och modernt som det nya är.

Första rummet där man blir undersökt allra först var ett kakelklätt kallt rum med en brits som var som sten. Barnmorskan fråga hur tätt sammandragningarna kom, jo då dom kom var 5 minut nu, kanske 4. Efter undersökningen visade det sig att det var öppet 6 centimeter. Jag som trott att jag skulle få åka hem igen, Ha ha där fick jag.

Lavemanget var inte nån höjdare, men det gjorde att det satte fart på sammandragningarna. Lite mer kändes det nu och jag insåg att det var DAGS!!.

Min käre make, fick helt plötsligt ont i huvudet. Stackarn, det var för mycket för honom.

Då när jag insåg att det var på gång så mindes jag alla skräckhistorier jag hört och när barnmorskan fråga om smärtlindring sa jag genast ryggbedövning. Epiduralblockad heter det egentligen. Mja sa hon då, detta är ju snart klart, det går fort nu. Jag som började bli lite skakig spände ögonen i henne och sa med värsta hulkenrösten JAG SKA HA EPIDURALBLOCKAD!!!

Okej sa hon, om vi hinner få hit en narkosläkare.

Narkosläkaren kom, och en timme efter så var vår dotter född.

Epidural var effektivt. Bara det att när jag skulle krysta så kunde jag inte, när jag sedan inte fick krysta då kunde jag eller rättare sagt jag kunde omöjligt låta bli.

19 minuter över 12 mitt på dagen alltså, kom vår dotter flygande som en kanonkula ut och efter henne en flod med fostervatten.

Barnmorskan som satt sig på en pall för hon trodde väl att det skulle bli en långdragen historia hoppade upp och fick samtidigt tag i barnet och dessutom ungick hon att få fostervattensfloden i ansiktet men fick den på hela framsidan av kroppen. Där hade hon föstås förkläde i plast så det blev inte så illa. 

Jag skämdes så, att jag aldrig kan göra saker o ting ordentligt, så här gjorde dom inte på tv eller på filmen som vi sett på kursen.

VI hade gått en kurs för att lära oss andas o sånt. Hm!

Det hade jag totalt glömt när det väl var dags.

Monica som vår dotter fick heta mådde jättebra och var så söt och fin.

Under hela denna prosedur sa inte min man mycket, bara en djup suck eller ett litet stön i bland och när jag fråga hur det var så hade han så ont i huvudet. Stackaren. Det var nog i början av att hans blodtryck började krångla.

Märkte att så fort det var något vi skulle göra som inte stämde med hans vanliga chema så fick han ont i huvudet. Stress klarade han absolut inte av. Sedan fick vi bekräftat att det var blodtrycket och den kampen höll på i många år.

Från 81 till 2003 eller 2004 då han gick igenom en by pass operation.

Stoltare far finns nog inte, mer fotograferad unge finns nog inte heller.

Hon var som en sol och sällan grät och var alltid pigg och nyfiken och glad.

Snäll är hon också och mån om andra. Älskar katter har hon alltid gjort.

Min gamla katt Misse var den första katten hon träffade. Han var måttligt förtjust i Monica för hon gjorde som barn ofta göra tar tag i svansen när hon ville ta katten. Den där svansen är ju ett utmärkt bra handtag när man är liten och vill fånga in en katt.

I dag är Monica en tjusig, stilig, jättetrevlig och snäll tjej på 30 år.

Hon har 2 bröder födda 83 och 84 som hon älskar och när dom var små tog hon hand om dom ofta och lekte med dom och hjälpte dom.

Hon har 2 stiliga katter, Sirap och Sigfid.

Hoppas det inte låter som skryt, men hon är inte bara min älskade dotter utan en riktig vän. Jag kan prata med henne om nästan allt och det är skönt.

Hon är konstnärligt lagd och har skrivit många bra noveller och utkast till böcker.

Några noveller har hon fått in i en tidning.

Jag har läst många saker hon skrivit och dom är jättebra.

Vill inte skryta, men jag är så stolt över mina barn.

Underbart väder i dag, men jag ser nu hur trädgården ser ut .

Fy på mig, detta borde jag gjort i höstas ju. Bara att samla mod och styrka och

ta en dag till att röja undan det torra vissna och försöka fixa till lite.

I dag hade jag kjol och kappa samt snygga skor på mig. JA JA JAG vet! Jag hade givetvis annat också på mig. Vissa personer hade annars dykt ner på detta och sagt att frös du inte om du bara hade kjol och kappa och snygga skor.

EN del har sån humor 

Det där med snygga skor kan vara lömskt. Har man inte haft annat än fotvänliga ecco skor hela hösten o vintern skall man absolut inte ha dom på sig första gången till o på jobbet   .

Det är inte bara roligt med våren, när solen skiner ser man hur smutsiga fönstren är och hur dammet yr i luften. Alla spinelnäten syns tydligare också. När man längtar ut och sätter sig en stund i trädgården ser man allt torrt och risigt som man borde ta undan och alla leksaker som Thyko dragit ut.

Rabatter och gräsmatta behöver pysslas om och man borde som en duktig husmor sätta i gång med stor vårstädning både inne och ute.

När man plockar fram vårkläderna ser man hur det mesta är fällt och urtvättat och dessutom har krympt!!!  

Sedan funderar man på hur man skall hinna plantera om alla krukväxter man har inne och vad man skulle vilja köpa och sätta ute som man egentligen inte har råd med.

Frissan borde man gå till och fixa en snygg vår/sommar frissa.

Suck! Sedan undrar folk varför en del får vårdepressioner!!!!

Alla tidningar har artiklar om vårpyntning både inne och ute. Alla tidningar visar klädmode inför våren och styla om dig repportage osv.

Hur du tar hand om ditt hår och hur du kan gå ner i vikt på si o så kort tid.

Bla bla bla!!! Vem hinner och orkar?

Inte jag i alla fall. Jag orkar med det viktigaste och klarar jag lite mer är jag överlycklig och så stolt över mig själv.

Nä jag tar det lugnt i vår, tänkte inte bränna ut mig utan det får bli som det blir.

Hellre lite "smuts" i hörnen än ett rent "elände"

Eller hur?

En dag denna veckan när jag var stod o vänta på resecentrum så var där en grupp "A-lagare" där och några var kraftigt berusade.

Dom brukar sitta där och kan vara lite stökiga i bland.

Sedan kommunen beslöt att ta bort deras skjul som var nere vid järnvägen har dom inte något ställe att hålla till på.Varför dom tog bort det utan att ge dom något annat ställe att vara på fattar jag inte. För kommunpolitikerna är väl inte så naiva att dom tror att A-laget blir nykterister om dom blir av med sitt skjul?

I alla fall så ramlade en av dessa män så illa att någa av hans flaskor gick sönder och det låg stora vassa glasbitar omkring honom. Han kunde inte resa sig själv och man var ju rädd att han skulle skära sig illa.

En äldre dam gick ut och sa till en vakt vad som hänt, men den vakten stod och pratade med 2 poliser som tagit en kille. Killen var lugn o fin och störde ingen. Varför det behövdes 2 poliser och en vakt där fattade vi inte. Vi tyckte det var bättre att någon kom in och hjälpte mannen.

Till slut kom hans kompis och försökte hjälpa honom upp varvid byxorna åkte ner till mkånga ungdomars förtjusning. Den stackars berusade mannen måste ha kännt sig fruktansvärt kränkt. Han drog snabbt upp byxorna liggande på golvet.

När vår buss kom så gick vi ombord och när bussen körde såg vi varken till vakt eller polis och ingen av dom hade varit inne hos den berusade mannen.

Varför brydde dom sig inte?

Är en berusad A-lagare inte mer värd?

Hade det varit jag eller den äldre damen som legat på golvet hade dom säkert kommit.

Kommunpolitikerna vill inte ge dom ett nytt skjul eller nåt gammalt hus där dom kan vara och pyssla lite och få tiden att gå. Dom hoppas kanske att problemet med uteliggare och A-lagare skall lösa sig självt så att säga.

En konstig människosyn vi har här i Sverige. Ja inte bara här i Sverige utan den finns nog lite var stans.

Jag tycker det är hemskt som dom behandlar dom svaga och hjälplösa i samhället.

Många gånger kränkande och föraktfullt.

Är det ett elitsamhälle som dom vill ha här i stället för ett samhälle med mångfald. Det vill säga olika slags människor. Inte bara olika nationaliteter utan olika sorters människor.

Inga missbrukare, inga långtidsarbetslösa, inga sjukpensionärer osv.

Är det därför dom lägger ner försäkringskassornas lokalkontor???

Snart försvinner väl socialens ekonomikontor också, varför inte ta arbetsförmedlingarna med? Ni vill ju inte ha några arbetslösa heller. 

PS

Att inte vi hjälpte mannen beror på att han var ganska störig och slängde med armarna omkring sig. Som ni kanske vet är berusade i bland lite oberäkneliga.

Jag går med rollator och har bl a  balansproblem och den äldre damen förstår jag att hon inte vågade gå fram.